GE MIG EN PUCK, GE MIG EN KLUBBA

Idag har jag varit och kollat på lite hockey. Det var ett tag sedan sist. Kanske därför det blev två matcher efter varandra. Vilket gjorde att det kändes som att hela dagen spenderades i den där jävla rosa byggnaden.

Jag tog lite bilder. En del blev bra – de flesta inte. Men jag tror att jag lärde mig något nytt. Eller en del nya saker , faktiskt. Till exempel att man aldrig ska tänka att ”det händer inget, nu lägger jag mig ner i standby”, för det är precis då det där jävligt snygga målet kommer som du sedan missar helt totalt.

Jag lärde mig också att jag faktiskt är lite avundsjuk på alla dessa hockeyspelare. Inte för att de just är hockeyspelare. Nej. Jag är avundsjuk för att de har ett intresse som det verkligen brinner för. Något att leva för. Dessutom ett intresse som inte precis är dålig för hälsan. Två, tre och många fler flugor i en smäll.

Hörde en äldre man bredvid mig säga: ”Hockey är en sport där killar blir män och män blir djur”. Det förstod jag inte riktigt. För mig känns det mer som att när de stiger in i rinken glömmer de bort allt utanför och fokuserar till 100% i det de gör – spelar hockey. Papporna får bråka lite. Bli tacklade in i sargen och nedslängda på marken och ibland känna sig både osårbar och oslagbar.

En puck och en klubba. Låter rätt simpelt.