Jag brukar anse att mitt liv är roligt. Men jag önskar fan att mitt liv skulle vara lika roligt och underhållande som den här människan är.
Mitt livs mest värda 30 sekunder är det här klippet. Det är bra. Det är bättre än valium.
För det första tycker jag att det här borde vara fysiskt omöjligt.
Men tänk dig att du är riktigt riktigt vrålhungrig. Du har inte fått mat på flera veckor. Du är utsvulten och du skulle kunna äta i princip vad som helst. Och så möter du en flodhäst. Du slukar den hel och så kommer en massa ryska gubbar och hackar på din mage med en spade. Du spyr upp den fortfarande hela flodhästen. How fun wouldn’t that be?
Ni som inte tuggar eran mat väl kan se det här klippet som ett framtida problem ni kan stöta på. Lär er en läxa – tugga för i helvete!
Jag bor i Norrland. Inte så långt upp man kan komma men en bit upp – Haparanda. Det är 11 december och vi har knappt minusgrader. Våra norrländska kroppar är inte byggda för denna värmebölja! Vi mår dåligt på grund av det. Vi får psykiska problem och tror att i blivit galna för att vi ser grönt gräs! Det ska vara vitt – överallt. Då mår jag bra. Det här är ingen vinter. Jag ska försöka fixa en bild på våra ”gröna” ängar. Men nu är klockan 21.46 och det enda som stämmer nu är att vintern är MÖRK. Har men en skoldag från 8 till 15 hinner man inte se så jävla mycket ljus heller. Det är mörkt när man far till skolan och det hinner bli mörkt igen innan man kommer ut. Det är så jävla hemskt.
Brb hänga mig.
Haha nejdå. Jag är inte psykiskt instabil. Fast livet suger här uppe just nu så är livet så jävla great! Jag är så jävla rädd för att dö. Jag vill inte bli av med det här – livet. Alla människor. Egentligen så skulle jag vela träffa alla jag känner – varje dag. Jag vill. Men alla vet att det är omöjligt.
Det liv jag vill leva finns inte. Det är omöjligt. Jag är en omöjlig person. Men ändå sitter jag här.
Jag fann en bild på Bilddagboken som föreställde en hand med ett hundbett. Hon hade blivit biten av en Rottweiler. Och ni kan ju gissa hurdant ståhej det var om det. ”Farlig hund, avlad för att hetsa tjurar och bita genom kött och ben, ostabilt psyke, svår att hantera” och så vidare. Jag skulle älska att få en riktig ”expert” att komma med ett uttalande och visa vars skåpet ska stå och vad som är rätt och fel. Så kallade ”kamphundar” och andra ”farligare raser” anses ju av en stor mängd människor som farliga, läskiga och hemska. Och ser man tex. Golden Retriever, Cocker Spaniel, Tax och Bearded Collie som gulliga, söta, snälla och helt ofarliga. Varför? Varför till exempel Rottweiler ses som en så farlig hund kan kopplas till Media. Vem skriver en löpsedel om en Cocker Spaniel som bet en man på gatan? Nej precis. Man vill ju ha en maffig artikel om en maffig Rottweiler eller Bitbull som slet sönder ett litet barn i små bitar. Överdriften är vanlig.
Faktum är ju att hundens farlighet inte finns inbyggd i hunden och rasen. Det kommer faktiskt hemifrån. Från ägaren. Får en hund rätt uppfostran, pli och kärlek är en Rottweiler precis lika ofarlig som en Golden eller en Cocker Spaniel. Har Cocker Spanieln eller Retrievern riktigt dålig pli och uppfostran hemma är det förmodligen kvarterets farligaste hundar.
Det finns statistik över hundbett. Och faktum är att allas favorit Golden Retrievern visar sig vara den stora boven. Konstigt? Saken är också den att folk ofta håller tyst om det och inte direkt flashar om att Golden har attackerat en människa. Det är ju allas favorit och dens rykte ska inte smutskastas. MEN det betyder inte heller att det är en farligare hund. Vid fel behandlign är vilken ras som helst farlig. Enligt mig och många andra finns inga rasproblem. Bara ägarproblem.
